Ikväll lever jag på lyckan
Tentaperiod säger ni? Jag har precis med nöd och näppe tagit mig över på andra sidan. Kemi, molekylär biologi, biofysik, sociologi och polska är äntligen avklarat. Det har inte gått bra, det erkänner jag. Men ikväll lever jag på lyckan.
Jag lyckades faila kemitentan (runt 60 % av skolan klarade det inte), något man verkligen inte vill göra då skolan har bestämt sig för att vi bara ska ha en omtenta, klarar man inte den får man gå om hela kursen. Fatta vilken svettig situation jag hade hamnat i när jag satt i föreläsningssalen andra gången. Usch, aldrig mer. Som tur var så klarade jag mig på omtentan.
Tentan i biofysik som jag skrev igår var jag ett poäng ifrån godkänt. Ett. Poäng. Idag gick jag till professorn kontor för att se vad jag hade fel på så jag visste vad jag skulle plugga på. Helt plötsligt kommer han ut i korridoren och säger: "Zee luckii ones are Robin, *name*, and Anders Majlöv." Var på jag hoppar till och ställer mig upp och säger "what?", och så säger han med ett empatiskt smil på läpparna "You passed". Med de orden knackade han sönder mina fotbojor som omtentan hade gett mig. Så. Otroligt. Skönt. (Runt 65 % failade tentan)
Det är samma känsla varje gång. Den där känslan som exploderar i magen när du får reda på att resultaten från en tenta ligger uppe. Känslan som sprider sig så fort runt i kroppen att det kittlas i fingertopparna. Man börjar darra, man känner hjärtat pumpa bakom revbenen och plötsligt svettas man på ställen man aldrig brukar svettas på.Antingen avslutas hela karusellen med att du får ett ordentligen slag i magen eller, så förvandlas varje centimeter av rädsla i kroppen till ett behagligt lugn när det står "pass" bredvid ditt namn. Ja, nu fick ni lite filosofianders på köpet.
Jag lyckades faila kemitentan (runt 60 % av skolan klarade det inte), något man verkligen inte vill göra då skolan har bestämt sig för att vi bara ska ha en omtenta, klarar man inte den får man gå om hela kursen. Fatta vilken svettig situation jag hade hamnat i när jag satt i föreläsningssalen andra gången. Usch, aldrig mer. Som tur var så klarade jag mig på omtentan.
Tentan i biofysik som jag skrev igår var jag ett poäng ifrån godkänt. Ett. Poäng. Idag gick jag till professorn kontor för att se vad jag hade fel på så jag visste vad jag skulle plugga på. Helt plötsligt kommer han ut i korridoren och säger: "Zee luckii ones are Robin, *name*, and Anders Majlöv." Var på jag hoppar till och ställer mig upp och säger "what?", och så säger han med ett empatiskt smil på läpparna "You passed". Med de orden knackade han sönder mina fotbojor som omtentan hade gett mig. Så. Otroligt. Skönt. (Runt 65 % failade tentan)
Det är samma känsla varje gång. Den där känslan som exploderar i magen när du får reda på att resultaten från en tenta ligger uppe. Känslan som sprider sig så fort runt i kroppen att det kittlas i fingertopparna. Man börjar darra, man känner hjärtat pumpa bakom revbenen och plötsligt svettas man på ställen man aldrig brukar svettas på.Antingen avslutas hela karusellen med att du får ett ordentligen slag i magen eller, så förvandlas varje centimeter av rädsla i kroppen till ett behagligt lugn när det står "pass" bredvid ditt namn. Ja, nu fick ni lite filosofianders på köpet.
Nu är en sista tenta kvar, tentan i anatomi dum dum dummmm (dramatiskt dån) som är betydligt svårare
än alla tentor tillsammans. Den är dessutom Open QUESTIONS!! Så de kommande två veckorna blir det till att plugga könsorgan, tarmar, och lungor.
På fredag tar jag dock mitt pick och pack och drar till grodätarna, nu är jag less på Gdansk! Hasta la Vista.