Därför är 2012 året att minnas - Årsresumé
Det var april. Fyra månader in på året och de gamla vanorna från 2011 började få sig en vändpunkt. Jag ogillade aldrig 2011, men det var så mycket nytt som hände det året som jag aldrig hann bearbeta förrens året efter. Egentligen borde 2011 vara året som revolutionerade mitt liv, eller ja, var början till det som senare kom att revolutionera mitt liv. Det låter så otroligt klyschigt att jag själv undrar om jag verkligen använder mig utav rätt adjektiv men ändå är det en sådan bra beskrivning.
Det var något speciellt med 2012, det var någon som tryckte på startknappen och plötsligt så blev jag Anders. Plötsligt började saker i mitt liv hända.
April
Dagarna blev längre och ljusare, temperaturen steg upp mot behagliga grader och humöret verkade sakta krypa fram igen. April, det var då allting började. Ett förslag fick konsekvenser jag inte hade räknat med och saker och ting eskalerade snabbare än jag var kapabel till att kontrollera. Gamla vanor började plana ut och fick gå i skuggan för de nya som snart öppnade en helt ny dörr för mig. Månaden som började som vilket månad som helst höll istället på att blygsamt och försiktigt förändra mitt liv.
Maj
”SVERIGE. BEHÖVER. EN SOCIAL – DEMOKRATISK. REGERING. IGEN!”, ”YALLA, YALLA JOBB ÅT ALLA”. Det började bli riktigt hett nu, svetten rann och plötsligt befann jag mig mitt i ett demonstrationståg på avenyn med SSU och ett plakat i högra handen med texten ”SOLIDARITET ÄR SEXIGT”. Det är givetvis 1 Maj jag pratar om och även då som mitt politiska intresse väcktes. Jag skrek ut våra verser så att jag var alldeles hes i halsen men jag befann mig redan i så pass extas att jag knappt kunde formulera mig. En stund senare sprang jag istället runt med fyra påsar GB glass med jordgubbstrutar i nävarna som jag delade ut till alla tusen människor uppe på avenyn. Vilken upplevelse. Intresset eskalerade och jag började regelbundet gå på möten med SSU. Järntorget varje onsdag och även några möten utöver det. Det höll mig sysselsatt ett bra tag.
Juni - Juli
Jag kommer tydligt ihåg hur jag sprang upp och ner för trapporna de sista veckorna i skolan. Hur desperat jag sprang runt och leta efter respektive lärare och rektor, hur stressad jag var för att få in alla kursutlåtande och andra papper. Jag skulle utomlands, det var bestämt. Till sist var allt fixat och klart och jag avslutade mitt första år på gymnasiet med hyfsade betyg. Mitt sista minne utav klassen och skolan var runt lägerelden på Brännö. Det var en riktigt härlig sista stund jag fick med folket även ifall dagen inte slutade som förväntat. Någon dag senare gick jag till mitt första sommarjobb på ett dagis. Att ta hand om småbarn var inte min starkaste sida, men jag lyckades ändå skrapa ihop lite pengar och erfarenheter.
Det var något speciellt med 2012, det var någon som tryckte på startknappen och plötsligt så blev jag Anders. Plötsligt började saker i mitt liv hända.
April
Dagarna blev längre och ljusare, temperaturen steg upp mot behagliga grader och humöret verkade sakta krypa fram igen. April, det var då allting började. Ett förslag fick konsekvenser jag inte hade räknat med och saker och ting eskalerade snabbare än jag var kapabel till att kontrollera. Gamla vanor började plana ut och fick gå i skuggan för de nya som snart öppnade en helt ny dörr för mig. Månaden som började som vilket månad som helst höll istället på att blygsamt och försiktigt förändra mitt liv.
Maj
”SVERIGE. BEHÖVER. EN SOCIAL – DEMOKRATISK. REGERING. IGEN!”, ”YALLA, YALLA JOBB ÅT ALLA”. Det började bli riktigt hett nu, svetten rann och plötsligt befann jag mig mitt i ett demonstrationståg på avenyn med SSU och ett plakat i högra handen med texten ”SOLIDARITET ÄR SEXIGT”. Det är givetvis 1 Maj jag pratar om och även då som mitt politiska intresse väcktes. Jag skrek ut våra verser så att jag var alldeles hes i halsen men jag befann mig redan i så pass extas att jag knappt kunde formulera mig. En stund senare sprang jag istället runt med fyra påsar GB glass med jordgubbstrutar i nävarna som jag delade ut till alla tusen människor uppe på avenyn. Vilken upplevelse. Intresset eskalerade och jag började regelbundet gå på möten med SSU. Järntorget varje onsdag och även några möten utöver det. Det höll mig sysselsatt ett bra tag.
Juni - Juli
Jag kommer tydligt ihåg hur jag sprang upp och ner för trapporna de sista veckorna i skolan. Hur desperat jag sprang runt och leta efter respektive lärare och rektor, hur stressad jag var för att få in alla kursutlåtande och andra papper. Jag skulle utomlands, det var bestämt. Till sist var allt fixat och klart och jag avslutade mitt första år på gymnasiet med hyfsade betyg. Mitt sista minne utav klassen och skolan var runt lägerelden på Brännö. Det var en riktigt härlig sista stund jag fick med folket även ifall dagen inte slutade som förväntat. Någon dag senare gick jag till mitt första sommarjobb på ett dagis. Att ta hand om småbarn var inte min starkaste sida, men jag lyckades ändå skrapa ihop lite pengar och erfarenheter.
En utekväll runt midsommar i den ljumma värmen med underbara människor, en kväll som annars var jätte trevlig slutade tvärt med misshandel. En kväll som fick mig besviken på hela mänskligheten och lite till. Mycket annat hände dock under sommaren som gav en rad olika underbara minnen. Sommaren var den bästa tiden i mitt liv. Det hände så grymt mycket minnesvärda saker som jag aldrig kommer glömma. När jag tältade på styrsö och i backa, middagar jag varit på. Herregud. Jag har aldrig i mitt liv haft så roligt som sommaren 2012.
Augusti
Klockan var säkert runt 11 på kvällen och ändå kändes det som solen stod och gassade i ansiktet på mig. Varje kväll var lika varm och varje kväll var det konserter och aktiviteter i ett hotell, någonstans på Mallorca. Det var första gången jag var till Mallorca men också första gången jag var på semester med min faster utan mina föräldrar, inte för att det spelade någon roll, men ändå viktigt att påpeka. Det var riktigt underbart att befinna sig på en liten ö mitt i augusti och leka med vågorna, njuta av den enorma buffén eller bara avguda utsikten från en klippa. I två veckor var jag där och sedan var det direktflyg till Paris där jag nu skulle börja mitt andra år i gymnasiet.
September
Jag satt där vid bordet och stirrade på fem nya ansikten i septembervärmen. Inga jag hade sett förut, men några jag skulle komma och bo med i ett år. Stämningen var otroligt stel i början och jag hade inte riktigt grepp om verkligheten just där, just då. Vad hade jag gett mig in på? Detta var en otrolig utmaning och jag kommer ihåg hur mycket jag behövde tänka efter innan jag sa något på franska, och oftast tog det sådan lång tid att diskussionsämnet redan hade hunnit bytas. Nu slänger jag spontant ur mig saker och får vara med i diskussioner. September var hur som helst början på mitt nya liv i Paris. Månaden började seg som sirap innan allt flöt på som vanligt igen. Alla nya kulturupplevelser “blew my mind” denna första månaden.
Oktober
Jag vill minnas Oktober som den månaden då allting började lugna ner sig. Allt nytt blev inte så nytt längre, allt jag gjorde i Paris började bli en vana. Skolarbete tog upp en stor del utav min tid samtidigt som jag klämde in andra saker i schemat och fortsatte utforska Paris.
November
Det är redan höstlov, tiden verkar ha gått väldigt fort när jag blickar bakåt och jag befinner mig i Göteborg igen. Allt känns så annorlunda och så tråkigt. Det är inte Paris längre men ändå dras jag till trygga Sverige. “Åk inte hem under höstlovet, det är då allting händer i Paris”,“Det blir svårare att komma tillbaks sen igen”. Jag kanske inte lyssnade tillräckligt, även ifall jag älskade tiden i Göteborg under höstlovet fick det stora konsekvenser. Hur som helst flög jag runt i Göteborg med kompisar, helt underbart glad att äntligen få se de igen.
December
Fyfan vad jag var trött på allting, allt runt omkring mig och mig själv. Jag var så säker, så bestämd att jag skulle hem. Sverige verkade så tryggt, vad gör jag egentligen i en sådan stor stad som Paris? Att vara tillbaks efter höstlovet var riktigt tufft. Jag längtade mer än vad jag borde och orkade helt enkelt inte. December måste varit den jobbigaste och sämsta tiden på året. Jag mådde verkligen piss. På något vänster lyckades jag vända världen upp och ner igen och snart insåg att jag var en idiot ifall jag avbröt Paris resan. Jag bestämde mig för att klättra upp från hålet jag hade ramlat ner i och se Paris med nya ögon.
Precis innan jullovet hade jag en underbar tid i Paris. Jag lärde känna ytterligare några från klassen (vi är en väldigt stor klass) och hade en bra sista stund innan jag for iväg med Ryanair till Götet igen. Snart befann jag mig på en nyårsmiddag med gamla klasskompisar och en grym kompis. Kvällen var så grym att jag inte kunde greppa hur jag kunde leva ett sånt bra liv. Allt var perfekt, hela året hade i stort sett varit perfekt och även slutet var perfekt. Vid tolvslaget förstod jag på riktigt vilket bra år 2012 hade varit och jag förstod hur svårt det skulle vara att slå ett sådant bra år.
Det pirrar till lite i magen när jag tänker att året jag aldrig kommer glömma precis är slut. Det är året som både ändrat mig och fått mig att förstå mig själv bättre. Jag har känt helvetets glödheta lågor i ansiktet när saker inte gått som planerat, jag har skuttat omkring som en hare bland blommor helt underbart hög på endorfiner när allt har gått perfekt, jag har simmat i kalla sjöar och upplevt kylan i kroppen när saker svikit mig och jag har legat under ett stort grönt träd och läst en bra bok medans solen långsamt värmde mig när jag har haft saker och ting under kontroll. Jag har upplevt allt detta året, allt man kan uppleva, allt bra men också allt dåligt, och trots detta så kommer 2012 troligtvis alltid vara mitt favoritår
Augusti
Klockan var säkert runt 11 på kvällen och ändå kändes det som solen stod och gassade i ansiktet på mig. Varje kväll var lika varm och varje kväll var det konserter och aktiviteter i ett hotell, någonstans på Mallorca. Det var första gången jag var till Mallorca men också första gången jag var på semester med min faster utan mina föräldrar, inte för att det spelade någon roll, men ändå viktigt att påpeka. Det var riktigt underbart att befinna sig på en liten ö mitt i augusti och leka med vågorna, njuta av den enorma buffén eller bara avguda utsikten från en klippa. I två veckor var jag där och sedan var det direktflyg till Paris där jag nu skulle börja mitt andra år i gymnasiet.
September
Jag satt där vid bordet och stirrade på fem nya ansikten i septembervärmen. Inga jag hade sett förut, men några jag skulle komma och bo med i ett år. Stämningen var otroligt stel i början och jag hade inte riktigt grepp om verkligheten just där, just då. Vad hade jag gett mig in på? Detta var en otrolig utmaning och jag kommer ihåg hur mycket jag behövde tänka efter innan jag sa något på franska, och oftast tog det sådan lång tid att diskussionsämnet redan hade hunnit bytas. Nu slänger jag spontant ur mig saker och får vara med i diskussioner. September var hur som helst början på mitt nya liv i Paris. Månaden började seg som sirap innan allt flöt på som vanligt igen. Alla nya kulturupplevelser “blew my mind” denna första månaden.
Oktober
Jag vill minnas Oktober som den månaden då allting började lugna ner sig. Allt nytt blev inte så nytt längre, allt jag gjorde i Paris började bli en vana. Skolarbete tog upp en stor del utav min tid samtidigt som jag klämde in andra saker i schemat och fortsatte utforska Paris.
November
Det är redan höstlov, tiden verkar ha gått väldigt fort när jag blickar bakåt och jag befinner mig i Göteborg igen. Allt känns så annorlunda och så tråkigt. Det är inte Paris längre men ändå dras jag till trygga Sverige. “Åk inte hem under höstlovet, det är då allting händer i Paris”,“Det blir svårare att komma tillbaks sen igen”. Jag kanske inte lyssnade tillräckligt, även ifall jag älskade tiden i Göteborg under höstlovet fick det stora konsekvenser. Hur som helst flög jag runt i Göteborg med kompisar, helt underbart glad att äntligen få se de igen.
December
Fyfan vad jag var trött på allting, allt runt omkring mig och mig själv. Jag var så säker, så bestämd att jag skulle hem. Sverige verkade så tryggt, vad gör jag egentligen i en sådan stor stad som Paris? Att vara tillbaks efter höstlovet var riktigt tufft. Jag längtade mer än vad jag borde och orkade helt enkelt inte. December måste varit den jobbigaste och sämsta tiden på året. Jag mådde verkligen piss. På något vänster lyckades jag vända världen upp och ner igen och snart insåg att jag var en idiot ifall jag avbröt Paris resan. Jag bestämde mig för att klättra upp från hålet jag hade ramlat ner i och se Paris med nya ögon.
Precis innan jullovet hade jag en underbar tid i Paris. Jag lärde känna ytterligare några från klassen (vi är en väldigt stor klass) och hade en bra sista stund innan jag for iväg med Ryanair till Götet igen. Snart befann jag mig på en nyårsmiddag med gamla klasskompisar och en grym kompis. Kvällen var så grym att jag inte kunde greppa hur jag kunde leva ett sånt bra liv. Allt var perfekt, hela året hade i stort sett varit perfekt och även slutet var perfekt. Vid tolvslaget förstod jag på riktigt vilket bra år 2012 hade varit och jag förstod hur svårt det skulle vara att slå ett sådant bra år.
Det pirrar till lite i magen när jag tänker att året jag aldrig kommer glömma precis är slut. Det är året som både ändrat mig och fått mig att förstå mig själv bättre. Jag har känt helvetets glödheta lågor i ansiktet när saker inte gått som planerat, jag har skuttat omkring som en hare bland blommor helt underbart hög på endorfiner när allt har gått perfekt, jag har simmat i kalla sjöar och upplevt kylan i kroppen när saker svikit mig och jag har legat under ett stort grönt träd och läst en bra bok medans solen långsamt värmde mig när jag har haft saker och ting under kontroll. Jag har upplevt allt detta året, allt man kan uppleva, allt bra men också allt dåligt, och trots detta så kommer 2012 troligtvis alltid vara mitt favoritår