På tisdag ska någon dö
Paniken, ångesten och rädslan som kryper genom hela kroppen får mig att rysa till. Det är snart dags för mig att klaga på min värdfamilj. Något man till vilket pris vill undvika för att inte förstöra den redan alltför dåliga relationen. Jag tror jag är den som haft otur. Shit happens. Fix it and move on. Lätt att säga, svårt att utföra. Jäklar vilken nervositet. Som ateist skrattar jag till mitt kommande mening men: God, please help me, eller nåt i den stilen.
Träning asså. Det är få som verkligen förstår hur underbart det är. Att vara hög på ett endorfinrus efter varje pass utav flås är inte att leka med. Man är oslagbar, inget kan stoppa dig. Jag är typ den nya stålmannen, herregud! Jag mår så mycket bättre nu när jag börjat träna igen. Studiemotivationen är tillbaks, koncentrationen flödar och kreativiteten och den sociala förmågan är på topp!!
Hade det inte varit för min söndertrasade axel så hade jag nog tränat oftare. Jag får nog gå och operera mig eller något smart.
Förresten, en annan asgrym sak med att åtminstone träna här i Paris är att man träffar så många nya människor eftersom ingen är lika stel som i Sverige. Här är man trevlig och småpratar lite i bastun osv. Hehe...
Ärligt talat. Ni som inte tränar: börja!
På tisdag ska jag mörda. Jag ska skaffa lösmustasch, en basker och en baguette. Herregud, folk kommer falla som dominobrickor. Jag är tagg som fan på denna leken som föreslogs idag. Killer game. Vem ska jag bilda pakt med, vem kan man lita på. Antingen ska jag förgifta nån genom att hälla salt i ett glas i bamban, döda nån med en sked eller skrämma ihjäl någon med Mitt Romney. Det kommer bli kaos, det kommer bli Killer Game.
À tout alors!
Läs lugnt! (förresten, alla bilder från Paris kommer läggas upp på Instagram för dem som har missat det så heter jag sneaaky)
Träning asså. Det är få som verkligen förstår hur underbart det är. Att vara hög på ett endorfinrus efter varje pass utav flås är inte att leka med. Man är oslagbar, inget kan stoppa dig. Jag är typ den nya stålmannen, herregud! Jag mår så mycket bättre nu när jag börjat träna igen. Studiemotivationen är tillbaks, koncentrationen flödar och kreativiteten och den sociala förmågan är på topp!!
Hade det inte varit för min söndertrasade axel så hade jag nog tränat oftare. Jag får nog gå och operera mig eller något smart.
Förresten, en annan asgrym sak med att åtminstone träna här i Paris är att man träffar så många nya människor eftersom ingen är lika stel som i Sverige. Här är man trevlig och småpratar lite i bastun osv. Hehe...
Ärligt talat. Ni som inte tränar: börja!
På tisdag ska jag mörda. Jag ska skaffa lösmustasch, en basker och en baguette. Herregud, folk kommer falla som dominobrickor. Jag är tagg som fan på denna leken som föreslogs idag. Killer game. Vem ska jag bilda pakt med, vem kan man lita på. Antingen ska jag förgifta nån genom att hälla salt i ett glas i bamban, döda nån med en sked eller skrämma ihjäl någon med Mitt Romney. Det kommer bli kaos, det kommer bli Killer Game.
À tout alors!
Läs lugnt! (förresten, alla bilder från Paris kommer läggas upp på Instagram för dem som har missat det så heter jag sneaaky)