Tiden springer

Den här veckan har varit första året av läkarprogrammets mest destruktiva period. Jag har sovit 6-7 h om dagen, käkat en gång (då beställd pizza) och pluggat tills jag lägger mig. Enda pauserna jag haft har varit antingen lektioner eller toabesök. Jag totalvägrar att gå om ett år. Om 9 veckor och en dag ska jag vara i andra året, om det så kräver 14h plugg/dag. Jag har börjat inse hur kort tid det är kvar innan jag faktiskt klarat första året av läkarprogrammet. Det känns enormt. Jag har alltid föreställt mig att 6 år skulle vara en never ending evighet av limbo, men, går det i den här takten så lär jag vara färdigutbildad om 2 år, det är så fort tiden springer (ja, inte går.) Nu har jag inte tid för fun facts tyärr. Kanske nästa blogginlägg. Nu ska jag ta en kaffe och fortsätta med hypothalamus.

Kommentera här: