Stämpelparadiset leverar

Nu har inte jag skrivit på ett tag, och då känns det inte mer än rättvist att ta upp något som betyder väldigt mycket för mig. Jag har alltså gått och blivit kär i ruccola. Det hela började när mina rumskompisar köpte hem en påse av härligheten - jag måste ändå säga att det var kärlek vid första bettet. Ruccola är kärlek, ruccola är livet.

Skämt åsido. Mycket har hänt sen jag sist skrev. En hel sommar har exempelvis passerat. För att kort summera den korta ledigheten jag hade så pluggade jag majoriteten av tiden, fick äntligen köra lite bil, badade en hel del och upptäckte fridykning - en "sport" där man övar sig på att hålla andan så länge som möjligt. Mitt rekord ligger på 3 min och 35 sekunder. Sjukt spännande men också väldigt farligt.

Hann även upptäcka biljard uppe vid henriksberg. Pinsamt värdelös var jag, men, hade jag turen att få i bollen i de förbaskat små hålen så höll segerkänslan i sig ett bra tag därefter. Fick även en reunion med grymmaste kompisen jag har. Vi äventyrade lite på öarna och skämde ut oss (mig själv) genom att försöka fickparkera i 10 minuter tills en öbo fick guida oss in i rutan. Jessus. Tror aldrig jag kan visa mig på hönö igen.  

Var också med på en kräftskiva och träffade gamla klasskompisar och annat roligt folk. När alla hade ätit klart, satt jag fortfarande och försökte klura ut hur man skalade kräftorna. Jag antar att jag aldrig riktigt varit någon finlirare. 



Så vad händer just nu: Jag har nyligen flyttat till en lägenhet med två andra rumskompisar. Mysighetsfaktorn och hemmakänslan är så hög jämfört med dorms att allt man vill göra är att vara lite cliché i några timmar innan livet kallar på en. Första dagarna jag snickrade ihop sängen låg jag i den i säkert 12 timmar och bara njöt av stunden. Så mycket trivs jag! Sedan är det ett enormt stort plus att vi har en inofficiell kock som ännu inte har tröttnat på att laga mat åt oss varje dag. Med andra ord, det är slut på KFC dieten!

Förra veckan försökte jag fixa några kurser och annat pappersarbete. And let me tell you, det är ett jäkla spring kors och tvärs efter stämplar och instruktioner för de mest meningslösa sakerna. "Här är en manual på hur du ska skriva ett brev som ingen kommer läsa, men som måste skrivas av ospecificerade skäl:
1. Ha en stämpel från akutavdelningen
2. En signatur från avdelningen uppe i bergen
3. En kyss från tant Agda 
4. Och en piruett för rektorn. 

Byråkratisamhällle. Urk..... Ryser bara av tanken när jag ska göra allt detta nästa år igen.



Kommentarer:

1 Camilla:

Hej Anders! Hoppas du har det bra. Dina inlägg är alltid kul att läsa. Föressten, du borde prova selleri, det blev jag hooked på i år. Nästa år kanske vi kommer och hälsar på dig, får vi bo i lägenheten då? ;-)

Kommentera här: